This is an old revision of the document!
Högmässa på franska kommer att förrättas den 12.1.2014 kl 15 i Heliga Hjärtats kapell i Helsingfors Kristinegatan 1.
Jag ska predika där.
Söndagen hör till trettondagskretsen.
Trettondagen - Epifania
Trettondagen är en urgammal kristen högtid. Den började firas ca 150 e.Kr. i Egypten.
Epifania högtiden blev en betydande händelse i missionsarbetet. Epifania betyder: Guds härlighets uppenbarelse.
De forna egypterna hade en högtid som talade om guds härlighets uppenbarelse i deras egna religion. Avgudadyrkan kunde åsidosättas endast genom att erövra lokala seder och bruk för den kristna tron.
Behövdes ett kristet innehåll i firandet av högtiden den sjätte januari. Epifaniatanken, Guds härlighets uppenbarelse i kristen betydelse, kom till. Den kristna Epifanian hade börjats, firandet av trettondagen började.
Snart innehöll dagen sex klassiska teman innanför den gemensamma nämnaren.
1) Det äldsta temat var Jesu dop. Då Jesus döptes himlarna öppnades och Guds Helige Ande sänkte sig ner över Jesus. Guds härlighet kom till synes.
Predikotexten den 12.1. behandlar just detta tema, som i dag som är, behandlas söndagen efter trettondagen.
2) Andra temat för epifanin var Jesu födelse. Gud tog kontakt med oss i världen. Guds härlighets uppenbarelse blev en verklighet i vår tillvaro.
I några kyrkor i östern firas Jesu födelse fortsättningsvis på trettondagen, men i de flesta kyrkorna i världen har temat flyttats över till julen den 25.12.
3) Vinets under vid bröllopet i Kana var inte vilket mirakel som helst. Händelsen förkunnar att den Messianska tiden hade kommit.
En urgammal judisk tolkning nämnligen berättade om att rikedom av vin ska förekomma då Messias uppenbarar sig. Jesu tecken vid bröllopsfirandet visade att Messias hade kommit. Guds rike hade nalkats. Guds härlighet hade uppenbarat sig i och genom miraklet. Epifaniatanken kom tydligt fram. I dagens läge firas detta tema andra söndagen efter trettondagen.
4) Brödets under. Under Mose tid vandrade folket Israel i Sinai öken. Guds folk kom ut ur träldomen i Egypten för att vardra mot det utlovade landet. Under vandringen fick folket manna att äta.
Då Jesus genom brödundret delade ut bröd åt folket, var det mera än ett mirakel. Jesu gärning blev en upprepning av de forna tidernas mannatecken.
Brödets under berättar att det förnyade folket vandrar i det förnyade näringsundrets tecken. Jesu efterföljare är det förnyade Gudsfolket.
Vidare kan vi säga att Herren heliga nattvard är en kontinuerlig fortsättning för mannaundret och brödundret.
Vid detta tema har en större förändring skett. I dagens läge har brödundret flyttats över till mitten av fastetiden, midfastosöndagen. Därmed har temat förändrats till att beskriva Jesu lidande. Såsom brödet söndras då det äts, så måste Jesus offra sitt liv för att ge liv för människorna.
5) Stjärnan i Betlehem. Himlarna förkunnar Guds ära. Stjärntydarna kunde komma till Jesus. Uppenbarelsen på himlen kompletterades genom läsandet av Gudsordet i Jerusalem. Uppenbarelsen i naturen och uppenbarelsen i Bibeln håller ihop. I dag som är har detta tema vunnit dominerande plats vid trettondagsfirandet.
6) En gammal tradition berättar att de vise männen var representanter av andra folk för att ge ära till det nyfödda barnet. För att representanter av andra folk har kommit till Jesus för att hylla honom, har evangeliet kommit andra folk till mötes. De vise männen var som symboler för att alla folk i världen ska komma evangeliet i Jesus till mötes. Evangeliet ska förkunnas för alla.
Världsmissionen var det sista gamlatida temat som epifanin, trettondagen, högtiden för firandet av Guds härlighets uppenbarelse, hade.
Må Guds härlighet uppenbaras för våra läsare och hjärtligt välkomna till högmässan på franska den 12 januari kl 15 i Helsingfors.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
Söndagen den 12.1. kl 15 förrättas högmässä på franska i Helsingfors Jag ska predika där.
Predikotexten är Matt. 3:13-17
3:13 A Jesu ankomst till scenen
Ingången i berättelsen som entré berätttas, att Jesus kom från Galiléen till Jordan, till Johannes, för att dopas av honom.
Jesus är den första personen som presenteras i början av framställningen. Han är huvudpersonen i händelsen. Han är den som ska spela huvudrollen. Det är han som är allt i allo i det som berättas i fortsättningen.
På grundspråket grekiskan används ord “ paraginetai ” , “ παραγίνεται ”, “ att komma”, “ankomma”, “uppenbara sig” etc.. Ordet förekom redan i Homeros -texter i grekernas gamla epos.
I världens äldsta översättning av Gamla testamentet, i Septuaginta, användes detta ordet “ paraginetai ” , “ παραγίνεται ”, som översättnig av ordet “ bo' ” , “ בּוא ” på grundspråket hebreiska, som betyder “ komma”. “ankomma”, “inträda”, men också “få igång”, “sätta igång”, “leda”, etc..
Alltså vi kan fortsätta med att det i sammanhanget fanns ett vimmel av rörelse: få igång att byta plats, deplacera, ankomma, närma sig, komma till någon, närma sig eller att vara i närhet, vid sidan av någon, börja med någonting etc.
Jesu entré skedde inte i ett vacum. Scenen hade beskrivits tidigare. Redan i Matt. 3:1 hade scenen ställts upp.
Däs sägs att Johannes b ö r j a d e förkunna ett dop som gav syndernas förlåtelse. Johannes' dop gav omvändelsen för botgärare.
Nu i vår text sker ingången mitt i denna miljö, mitt i händelseplatsen. Huvudpersonen Jesus kom till Johannes Döparen.
Detta inträde kan tillämpas i dagens läge i vårt liv i vår värld.
Att komm till kyrkan sker - inte bara för att få kunskap till eller tilläggsinformation om Jesus, - inte bara för att få en underbar stämning eller ljuvliga erfarenheter i livet, utan mycket mera därutöver, - att komma in i ett sammanhang, - att inträda i en händelse, - där Jesus själv spelar huvudrollen, - där Guds själv gör sin gärning.
Kyrkan är Guds nådegåva, kyrkan är Guds gärning, kyrkan är Guds verktyg för att göra sin frälsningsgärning aktuel hos oss.
Att delta i en mässa betyder att bli delaktig av Guds underbara gåvor, som han varje gång rikligen delar ut genom liturgin, genom Gudsordet och sakramenten.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
3:13 B För att döpas
Dopsöndagen den 12.1. kl 15 firas en högmässä på franska i Helsingfors. Evangeliet Matt. 3:13-17 talar om Jesu dop.
Jesus kom till Johannes för att döpas av honom.
Vi ska understryka en punkt i berättelsen. Vi ska noga se efter verbformen.
Ordet “döpas”, på grekiska “ baptisthēnai ” , “ βαπτισθῆναι ” är i passiv. Dopet är en händelse, där emottagaren är helt passiv, utan att göra någonting, utan att presentera någonting, utan egen aktivitet, enbart som mottagare.
Tidsformen i grundtexten är aorist, dvs. tiden anges inte, formen berättar bara om att händelsen har förekommit, tagit plats eller kommer att hända, att göras. Själva intresset riktar sig bara till att gärningen som berättas har skett.
Dopet är en händelse som förrättas en enda gång men det påverkar för hela livet. Dopet inleder i en realitet där allt har blivit färdigt en gång för alla. Då dopet en gång har fåtts behöver det inte förnyas. Det enda dopet räcker till för hela livet. Dopet är en gåva som räcker till ända till evigheten.
Tredje punkten i verbformen är att rodet “döpas” är i indikativ, som är en form för en verklig händelse. Formen är ingen form av fantasin eller vilkorliga händelser inte heller någonting som bara frågar om något annat har skett eller ej, utan dopet berättar om det som i realitet har skett, nu sker eller kommer att ske. Dopet är en realitet, dopet är en verklig händelse, dopet får igång det som beskrivs, dopet ges oss det som ingår i dopet.
I vardagsbruket betydde ordet “ baptisthēnai ” , “ βαπτισθῆναι ” att “sätta i beröring med vatten”, “väta”, “göra våt”, “fukta”, “göra fuktig”, “tvätta”, “vaska”, “doppa”, “blöta”, “sätta i blöt”, “sprätta”, “ösa vatten på någon eller något”, i vissa sammang också “att begrava” etc.
Som en gammaltestamentlig bakgrund kan vi presentera en händelse som skedde långt innan Johannes Döparen men i närheten av de ställen där Johannes fungerade som doppredikant. Under profeten Elisas tid skedde ett mirakel, ett underverk vid floden Jordan. En syrisk general med namnet Naaman blev döpt vid Jordan och blev helbrägdagjord tack vare dopet som han tog emot. (2. Kon. 5:14)
I den äldsta översättningen till grekiska, Septuaginta, används i Naamans berättelse detsamma döpa -verb som i vårt evangelium : “ebaptisato en to Jordane ” , “ ἐβαπτίσατο ἐν τῷ Ιορδάνῃ ” Detta motsvarar “taval”, “ טָבַל “att doppa sig”, “tvätta sig” på hebreiska.
I Nya testamentet används ordet i vårt evangelium ”“ baptisthēnai ” , “ βαπτισθῆναι ” för att betyda dopet eller dopförrättningen. Alltid är det fråga om att sätta i beröring med vattnet om det sedan är fråga om - Johannes' dop - eller Kristi dop d.v.s. det kristna dopet.