Högmässa på franska kommer att förrättas den 12.1.2014 kl 15 i Heliga Hjärtats kapell i Helsingfors Kristinegatan 1.
Jag ska predika där.
Söndagen hör till trettondagskretsen.
Trettondagen - Epifania
Trettondagen är en urgammal kristen högtid. Den började firas ca 150 e.Kr. i Egypten.
Epifania högtiden blev en betydande händelse i missionsarbetet. Epifania betyder: Guds härlighets uppenbarelse.
De forna egypterna hade en högtid som talade om guds härlighets uppenbarelse i deras egna religion. Avgudadyrkan kunde åsidosättas endast genom att erövra lokala seder och bruk för den kristna tron.
Behövdes ett kristet innehåll i firandet av högtiden den sjätte januari. Epifaniatanken, Guds härlighets uppenbarelse i kristen betydelse, kom till. Den kristna Epifanian hade börjats, firandet av trettondagen började.
Snart innehöll dagen sex klassiska teman innanför den gemensamma nämnaren.
1) Det äldsta temat var Jesu dop. Då Jesus döptes himlarna öppnades och Guds Helige Ande sänkte sig ner över Jesus. Guds härlighet kom till synes.
Predikotexten den 12.1. behandlar just detta tema, som i dag som är, behandlas söndagen efter trettondagen.
2) Andra temat för epifanin var Jesu födelse. Gud tog kontakt med oss i världen. Guds härlighets uppenbarelse blev en verklighet i vår tillvaro.
I några kyrkor i östern firas Jesu födelse fortsättningsvis på trettondagen, men i de flesta kyrkorna i världen har temat flyttats över till julen den 25.12.
3) Vinets under vid bröllopet i Kana var inte vilket mirakel som helst. Händelsen förkunnar att den Messianska tiden hade kommit.
En urgammal judisk tolkning nämnligen berättade om att rikedom av vin ska förekomma då Messias uppenbarar sig. Jesu tecken vid bröllopsfirandet visade att Messias hade kommit. Guds rike hade nalkats. Guds härlighet hade uppenbarat sig i och genom miraklet. Epifaniatanken kom tydligt fram. I dagens läge firas detta tema andra söndagen efter trettondagen.
4) Brödets under. Under Mose tid vandrade folket Israel i Sinai öken. Guds folk kom ut ur träldomen i Egypten för att vardra mot det utlovade landet. Under vandringen fick folket manna att äta.
Då Jesus genom brödundret delade ut bröd åt folket, var det mera än ett mirakel. Jesu gärning blev en upprepning av de forna tidernas mannatecken.
Brödets under berättar att det förnyade folket vandrar i det förnyade näringsundrets tecken. Jesu efterföljare är det förnyade Gudsfolket.
Vidare kan vi säga att Herren heliga nattvard är en kontinuerlig fortsättning för mannaundret och brödundret.
Vid detta tema har en större förändring skett. I dagens läge har brödundret flyttats över till mitten av fastetiden, midfastosöndagen. Därmed har temat förändrats till att beskriva Jesu lidande. Såsom brödet söndras då det äts, så måste Jesus offra sitt liv för att ge liv för människorna.
5) Stjärnan i Betlehem. Himlarna förkunnar Guds ära. Stjärntydarna kunde komma till Jesus. Uppenbarelsen på himlen kompletterades genom läsandet av Gudsordet i Jerusalem. Uppenbarelsen i naturen och uppenbarelsen i Bibeln håller ihop. I dag som är har detta tema vunnit dominerande plats vid trettondagsfirandet.
6) En gammal tradition berättar att de vise männen var representanter av andra folk för att ge ära till det nyfödda barnet. För att representanter av andra folk har kommit till Jesus för att hylla honom, har evangeliet kommit andra folk till mötes. De vise männen var som symboler för att alla folk i världen ska komma evangeliet i Jesus till mötes. Evangeliet ska förkunnas för alla.
Världsmissionen var det sista gamlatida temat som epifanin, trettondagen, högtiden för firandet av Guds härlighets uppenbarelse, hade.
Må Guds härlighet uppenbaras för våra läsare och hjärtligt välkomna till högmässan på franska den 12 januari kl 15 i Helsingfors.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
Söndagen den 12.1. kl 15 förrättas högmässä på franska i Helsingfors Jag ska predika där.
Predikotexten är Matt. 3:13-17
3:13 A Jesu ankomst till scenen
Ingången i berättelsen som entré berätttas, att Jesus kom från Galiléen till Jordan, till Johannes, för att dopas av honom.
Jesus är den första personen som presenteras i början av framställningen. Han är huvudpersonen i händelsen. Han är den som ska spela huvudrollen. Det är han som är allt i allo i det som berättas i fortsättningen.
På grundspråket grekiskan används ord “ paraginetai ” , “ παραγίνεται ”, “ att komma”, “ankomma”, “uppenbara sig” etc.. Ordet förekom redan i Homeros -texter i grekernas gamla epos.
I världens äldsta översättning av Gamla testamentet, i Septuaginta, användes detta ordet “ paraginetai ” , “ παραγίνεται ”, som översättnig av ordet “ bo' ” , “ בּוא ” på grundspråket hebreiska, som betyder “ komma”. “ankomma”, “inträda”, men också “få igång”, “sätta igång”, “leda”, etc..
Alltså vi kan fortsätta med att det i sammanhanget fanns ett vimmel av rörelse: få igång att byta plats, deplacera, ankomma, närma sig, komma till någon, närma sig eller att vara i närhet, vid sidan av någon, börja med någonting etc.
Jesu entré skedde inte i ett vacum. Scenen hade beskrivits tidigare. Redan i Matt. 3:1 hade scenen ställts upp.
Däs sägs att Johannes b ö r j a d e förkunna ett dop som gav syndernas förlåtelse. Johannes' dop gav omvändelsen för botgärare.
Nu i vår text sker ingången mitt i denna miljö, mitt i händelseplatsen. Huvudpersonen Jesus kom till Johannes Döparen.
Detta inträde kan tillämpas i dagens läge i vårt liv i vår värld.
Att komm till kyrkan sker - inte bara för att få kunskap till eller tilläggsinformation om Jesus, - inte bara för att få en underbar stämning eller ljuvliga erfarenheter i livet, utan mycket mera därutöver, - att komma in i ett sammanhang, - att inträda i en händelse, - där Jesus själv spelar huvudrollen, - där Guds själv gör sin gärning.
Kyrkan är Guds nådegåva, kyrkan är Guds gärning, kyrkan är Guds verktyg för att göra sin frälsningsgärning aktuel hos oss.
Att delta i en mässa betyder att bli delaktig av Guds underbara gåvor, som han varje gång rikligen delar ut genom liturgin, genom Gudsordet och sakramenten.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
3:13 B För att döpas
Dopsöndagen den 12.1. kl 15 firas en högmässä på franska i Helsingfors. Evangeliet Matt. 3:13-17 talar om Jesu dop.
Jesus kom till Johannes för att döpas av honom.
Vi ska understryka en punkt i berättelsen. Vi ska noga se efter verbformen.
Ordet “döpas”, på grekiska “ baptisthēnai ” , “ βαπτισθῆναι ” är i passiv. Dopet är en händelse, där emottagaren är helt passiv, utan att göra någonting, utan att presentera någonting, utan egen aktivitet, enbart som mottagare.
Tidsformen i grundtexten är aorist, dvs. tiden anges inte, formen berättar bara om att händelsen har förekommit, tagit plats eller kommer att hända, att göras. Själva intresset riktar sig bara till att gärningen som berättas har skett.
Dopet är en händelse som förrättas en enda gång men det påverkar för hela livet. Dopet inleder i en realitet där allt har blivit färdigt en gång för alla. Då dopet en gång har fåtts behöver det inte förnyas. Det enda dopet räcker till för hela livet. Dopet är en gåva som räcker till ända till evigheten.
Tredje punkten i verbformen är att rodet “döpas” är i indikativ, som är en form för en verklig händelse. Formen är ingen form av fantasin eller vilkorliga händelser inte heller någonting som bara frågar om något annat har skett eller ej, utan dopet berättar om det som i realitet har skett, nu sker eller kommer att ske. Dopet är en realitet, dopet är en verklig händelse, dopet får igång det som beskrivs, dopet ges oss det som ingår i dopet.
I vardagsbruket betydde ordet “ baptisthēnai ” , “ βαπτισθῆναι ” att “sätta i beröring med vatten”, “väta”, “göra våt”, “fukta”, “göra fuktig”, “tvätta”, “vaska”, “doppa”, “blöta”, “sätta i blöt”, “sprätta”, “ösa vatten på någon eller något”, i vissa sammang också “att begrava” etc.
Som en gammaltestamentlig bakgrund kan vi presentera en händelse som skedde långt innan Johannes Döparen men i närheten av de ställen där Johannes fungerade som doppredikant. Under profeten Elisas tid skedde ett mirakel, ett underverk vid floden Jordan. En syrisk general med namnet Naaman blev döpt vid Jordan och blev helbrägdagjord tack vare dopet som han tog emot. (2. Kon. 5:14)
I den äldsta översättningen till grekiska, Septuaginta, används i Naamans berättelse detsamma döpa -verb som i vårt evangelium : “ebaptisato en to Jordane ” , “ ἐβαπτίσατο ἐν τῷ Ιορδάνῃ ” Detta motsvarar “taval”, “ טָבַל “att doppa sig”, “tvätta sig” på hebreiska.
I Nya testamentet används ordet i vårt evangelium ”“ baptisthēnai ” , “ βαπτισθῆναι ” för att betyda dopet eller dopförrättningen. Alltid är det fråga om att sätta i beröring med vattnet om det sedan är fråga om - Johannes' dop - eller Kristi dop d.v.s. det kristna dopet.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
Den 1.1. predikade jag i Somero. Nästa predikan ska hållas den 12.1. i Helsingfors i en högmässa på franska.
Dopsöndagens predikotext ingår i Matt. 3:13-17
3:14 A Prövning av hinder
Här behandlas frågan om det förhinder som nämns i texten.
Jesus kom till Johannes Döparen för att döpas. Johannes försökte förhindra dopet. I grundtexten på grekiska förekommer ordet διακωλύω, diakolýo, att förhindra.
Då Johannes tidigare hade förhindrat dopet, var orsaken att dopkandidaterna inte var värdiga.
Före Jesu tid bland judarna var det rabbinerna som granskade att dopkandidaterna var värdiga för att genom en dopförrättning inträda i Guds folk, att bli en dag gamla i den nya tron, dvs att födas på nytt in i Guds familj. Grunderna var integreringen i den judiska tron och kunskapen om levernet som jude. Det var föräldrarna som fick undervisningen. Barnen följde med familjen.
Också gamla kyrkan granskade alla som ville komma till dopet för att undvika missbruk. Ordet “förhinder” var nästan som en teknisk term för denna hinderlöshetsprövning innanför dopet. Detta kommer fram också i Apostlagärningarna: - i det åttonde kapitlet frågar den etiopiske finansministern om det fanns förhinder för dopet. Filippus kunde konstatera att inom de omständigheter fanns det inga förhinder och dopet förrättades. - i de tionde och elfte kapitlen gav den heliga Anden ett speciellt vittnesbörd om att det inte fanns förhinder för att döpa de närvarande. Hela hushållet döptes i Cornelius' hem.
Läget vid Jesu dop var helt annorlunda. Prövningen visade att egentligen borde hela ordningen bytas om. Rollerna borde förändras. Döparen ska döpas och dopkandidaten ska förrätta detta dop.
Matteusevangeliet berättar om att Johannes konstaterade att Jesus inga dop behövde alls. Jesus var utan synd. Han var rättfärdig redan före dopet.
Som domslut fattades av prövningen Jesus är utan synd.
I hebréerbrevet sägs detsamma som Johannes redan observet: Jesus var såsom en av oss mitt allt i det mänskliga livet, men ändå är han utan synd.
Budskapet i texten förkunnar med stor frimodighet att
Jesus är syndfri !
Nasaréerevangeliet berör densamma problematiken med andra vändningar: “Se, Herrens moder och hans bröder sade till honom (Jesus): 'Johannes Döparen döper för syndernas förlåtelse. Låt oss gå dit, för att han ska döpa oss!' Men Jesus sade till dem: 'Vilken synd har jag begått, för att jag skulle gå till att döpas av honom? Om inte just detta som jag sade inte är okunskap.' ”
Problemet som behandlas i Nasaréerevangeliet är, varför en som är syndfri ska döpas. Budskapet är detsamma, att Jesus är syndfri, men detta sägs genom andra omvändingar i språkbruket och genom en annan kontext i Jesu liv.
I Nasaréerevangeliet förknippas detta redan vid en diskussion före färden till Johannes. Matteusevangeliet förkunnar här i samband själva dopprövingen, att Jesus är syndfri.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
En mässa på franska ska firas dopsöndagen den 12.1.2014 kl 15 i Heliga Hjärtats Kapell i Helsingfors. Jag ska predika där.
Texten Matt. 3:13-17 talar om Jesu dop.
3:14 B Jesu dop behövs av alla
Då Jesus kom till Johannes Döparen, kunde Johannes konstaterade att Jesus var utan synd. Jesus närvaro intygade också att det var Johannes själv som behövde döpas av Jesus.
På grundspråket används ordet “ khreía ” , “ χρεία, ας, ἡ ” , för att beskriva det som är nödvändigt, det som behövs för livet.
Vi kan inse Matteus stil att beskriva hur dopet behövs av alla människor i världen.
Johannes Döparen är en storartad personlighet. Hans helighet erkänns av alla. Men inte heller han kan bli frälst utan Jesu dop. Om nu Johannes behöver Jesu dop behövs dopet av alla människor i världen.
Alltså:
Genom dessa ord förkunnar Johannes Döparen att alla människor i hela världen behöver döpas för att bli frälsta. Ingen kan bli frälst utan dop.
Det är nämnligen genom dopet som Guds Frälsning i Jesus Kristus förmedlas för oss till fromma.
1. Petribrev säger att vi räddas av vattnet i dopet, som förenar oss med den uppståndne Jesus Kristus: 1. Petr. 3:21-22 “På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet, som inte innebär att kroppen görs ren från smuts utan att man med gott uppsåt vänder sig till Gud. Och ni räddas genom att Jesus Kristus har uppstått, han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, makter och krafter har lagts under honom.”
http://www.roto.nu/doku.php/messe
Högmässa är mera än en händelse på jorden. I högmässan förenas himmel och jord. Gud tar kontakt med oss. Änglarna och människorna möter varandra i en enda samling.
Högmässa på franska förrättas i Heliga Hjärtats Kapell den 12.1.kl 15. Jag ska predika över texten Matt. 3:13-17.
3:15 A Tillståndet till dopet beviljas
I texten fattas ett domslut av grundläggande betydelse. För oss människor avgör detta beslut om vi ska leva innonför Guds rike eller ej. Frågan gäller beslutet om ett dop kan förrättas eller ej.
I texten säger Jesus om dopet: “Låt det nu ske.”
Jesus ord innehåller mera än småprat mellan två släktingar. Jesus ger sitt förslag som föredragare i ett möte eller rättegång. I detta fall föreslås att dopet ska tillåtas.
I grundtexten används här verbet “ afíemi ” , “ ἀφίημι ” . Det har flere betydelser i vardagsspråket. I detta fall bär det föreslag om ett positivt domslut.
Dopets användes av judar redan före Jesu tid då en hedning ville inträda i den judiska tron. Dopet användes för att ge delaktighet i Guds folks gemenskap. Dopet betydde omvändelse både i fråga on religion och nationalitet. Medborgarskapet och rätten att delta i liturgin och gudstjänstensten gavs i och genom den samma dopförrättningen.
Om någon vill bli medborgare i Finland behövs det ett beslut om detta. Endast den som har fullmakten för att fatta beslut kan göra detta.
I det judiska proselytdopet var denna myndighet rabbinatet. Detta betydde att om någon ville bli jude, behövdes ett beslut av en rabbi innan dopet kunde förrättas.
I vårt moderna samhälle kan en enda människa byta nationalitet, men i det judiska samhället var det annorlunda. Om någon ville inträda den judiska tron var det absolut nödvändigt att hela familjen följde med. Man kunde inte tillåta sådant att innanför en familj kunde levas samtidigt som jude och hedning. Man ansåg att den hedniska dyrkan inom familjen skulle fördärva hela kulturen innanför familjens vardag. Därför förutsattes att familjen i sin helhet omvände sig.
Då hela familjen var färdig för judiska tron kungjorde den tjänstgörande rabbi beslutet om att familjen kunde genom dopet ta emot omvändelsen i den judiska tron. Observera att dopet var förrättningen för att verkställa denna omvändelse.
I dopsöndagens predikotext i Matteusevangeliet ber Jesus om att Johannes som rabbi i denna kontext fattar beslutet i bejakande anda.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
Första predikan på franska i år ska jag hålla i Helsingfors den 12.1.2014. Texten Matt. 3:13-17 behandlar dopet.
3:15 B Nådemedel
Här ska jag lyfta fram ett ord i texten och den tanke som ingår i frasen: På detta sätt = Genom detta = Härigenom.
Ordet i grundtexten: “ hoútos ”, “ οὕτως ” är adverb som säger på vilket sätt Guds rättfärdighet ska i ifyllas.
I Jesu ord kommer det fram, att Gud använder nådemedel för att utföra sin frälsande gärning. Frälsningen kommer oss till möte genom dopets sakrament.
Dopet är som installation av strömledningar i ett hus, genom vilka strömmen kommer från kraftverket.
Kyrkofäderna i gamla kyrkan sade att kyrkan är modern som jungfruligt föder sina barn genom dopet.
Justinus Martyren levde ca 100/113 - ca 162/168. Han säger att pånyttfödelsen sker i och genom dopet: “Sedan för vi dem (dopkandidaterna) till ett ställe, där det finns vatten och vi föder dem på nytt p å s a m m a s ä t t som vi också har blivit pånyttfödda, så att de tvättas i och genom vattnet i Guds Faderns och regentens och vår Återlösares Jesu Kristi och Den Helige Andes namn.”
Justinus Martyren följer Jesu tankegång här i texten. Guds rättfärdighet ifylles i och genom dopet. I och genom dopet pånyttfödds en människa.
Genom att Jesus själv genomgår dopet helgar han dopets heliga handling till en välsignelse som är mera än yttre handling. Dopet blir ett nådemedel, där hela rättfärdigheten räckes över för den som döps. Dopet är Guds egen gärning som ger barnet pånyttfödelsen.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
För att Gud har skapat hela universumet och ingenting kan förekomma i tillvaron om inte Han finns där i närheten, kan religionen inte heller vara enbart en privatsak utan ett liv som berör hela tillvaro i hela skapelsen. Vår religion är den gemensam tron på Jesus som en gång för alla oss givits.
Dopsöndagen den 12.1. kl 15 firas en högmässa pä franska i Helsingfors, där jag ska predikan över texten Matt. 3:13-17
3:15 C Tron är gemensam
Här lyfter jag fram en tanke som ingår i texten: Tron är gemensam. I denna gemensamma tro förenas vi genom dopets förrättning.
I evangelietexten förkommer ordet “ Vi - För oss ” i meningen “Så bör vi uppfylla all rättfärdighet.” På grundspråket grekiska ordet: “ hēmin ”, “ ἡμῖν ” , “vi” är pluralis av “ ἐγώ ”, “ egó ”, “ jag ”.
Det som här sker i dopet är inte enbart Johannes' dop. Jesus använder pluralis, som förkunnar, att i själva verket är det Jesus själv som förrättar dopet.
Detta ord har en logisk konsekvens för alla kristna dop i kyrkan: Då en präst förrättar dopet, är det Jesus själv som förrättar dopet. Dopet är Guds gärning, där Jesus själv är verksam. Prästen är enbart Guds hand i förrättningen.
Detsamma säger Luther i Stora katekesen:
“Vi böra anse dopet vara mycket högre och kostligare, emedan Gud har befallt det och det därtill sker i hans namn. Ty så lyda orden: 'Gån ut', 'döpen', men icke i edert, utan 'i Guds namn'. Men att döpas i Guds namn, det är att döpas icke av människor, utan av Gud själv. Och fastän det sker genom en människas hand, är därför dopet i sanning Guds eget verk. Därav bör väl envar kunna förstå, att det är mycket högre än något verk, gjort av en människa eller ett helgon. Ty vad verk kan man väl göra, som är större än Guds verk?”
Vår reformator säger här nästan detsamma som Jesus sade genom ordet “vi” i texten, nämnligen att prästen i dopförrättningen är enbart Guds hand, men att själva förrättningen är Guds egen gärning.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
I Helsingfors vid högmässan den 12.1. kl 15 på franska celebreras Herrens heliga nattvard.
3:15 D Allt är fullbordat
I nattvardsliturgin pä svenska säger vi att Jesu gärning på Golgata kors är fullständig:
“Helige Fader. Hela skapelsen lovsjunger dig, Livgivare. Du lämnade inte din skapelse i syndens och dödens våld, utan lät din Son födas som människa för att rädda oss. Vi tackar dig för frälsningen, som du har berett oss genom hans f u l l k o m l i g a offer på korset. Han betalade vår skuld och stiftade frid mellan dig och oss.”
Jag ska predika över evangeliet Matt. 3:13-17.
I texten talar Jesus om fullbordan i samband med dopet: “Så bör vi uppfylla all rättfärdighet. Denna uppfyllelse sägs i grundtexten med ordet ” plērōsai “ , ” πληρῶσαι “ i aorist, dvs. en form där tiden spelar inte någon roll utan att den beskrivna händelsen påsiggår eller har redan hänt med det resultat som tänkts.
Ordet har många betydelser. I detta sammanhang är tanken den att genom dopet ska allt bi färdigt, fullbordat, ifyllt, fullkomnat, fulltaligt, fullständigt,
Som tillämpning kan vi föra fram sammanhanget mellan Jesus gärning på Golgata och det kristna dopet. Dopet är fullständigt därför att det förenar oss med Jesu fullbordade frälsning.
Detsamma kan vi säga om Herrens heliga nattvard. Jesu kropp och blod ges oss i brödet och vinet alltså vi förenas med Jesus vår Frälsare.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
För att förbereda predikan för fransk högmässa dopsöndagen den 12.1. kl 15 i Helsingfors och för att gjädja mina vänner har jag studerat predikotexten Matt. 3:13-17 någorlunda grundligt.
3:15 E Rättfärdigheten
I evangeliet ingår ordet “rättfärdighet” som är ett viktigt begrepp för oss lutheraner. Vi räknar med att allt annat i tron står eller faller i takt med om läran om rättfäridgheten är ren eller ej.
I Septuaginta, den äldsta översättningen av Gamla testamentet från hebreiska till grekiska, används rättfärdighet -ordet ” dikaiosýnē “, ” δικαιοσύνη, δικαιοσύνης, ἡ “ för orden ” ṣäḏäq “, ” צֶדֶק “ och ” ṣə-ḏā-qāh “, ” צְדָקָה “ som betyder rättvisa och rättfärdighet etc..
Bekännelseböckerna talar mycket om rättfärdigheten, speciellt Augustana och Apologia. Huvudpunkten är att rättfärdigheten tillräknas oss till fromma genom tron allena, av nåd allena och allenast tack vare Jesus Kristus.
Augustana säger:
“IV. Om rättfärdiggörelsen Vidare lära de, att människorna icke kunna rättfärdiggöras inför Gud genom egna krafter, egen förtjänst eller egna gärningar, utan att de rättfärdiggöras utan förskyllan för Kristi skull genom tron, när de tro, att de upptagas i nåden och att synderna förlåtas för Kristi skull, vilken genom sin död åstadkommit tillfyllestgörelse för våra synder. Denna tro tillräknar Gud som rättfärdighet inför honom, Rom. 3 o. 4. ”
Samma på finska: “IV Vanhurskautus Samaten seurakuntamme opettavat, että ihmiset eivät voi tulla vanhurskautetuiksi Jumalan edessä omin voimin, ansioin tai teoin, vaan että heille annetaan vanhurskaus lahjaksi Kristuksen tähden uskon kautta, kun he uskovat, että heidät otetaan armoon ja että synnit annetaan anteeksi Kristuksen tähden, joka kuolemallaan on antanut hyvityksen synneistämme. Tämän uskon Jumala lukee edessään kelpaavaksi vanhurskaudeksi (Room. 3 ja 4). (Room. 3:21 ss;Room. 4:5)”
I Matteusevangeliet förkunnas att dopet förmedlar denna rättfärdighet. Genom att Jesus själv inträder i dopet blir dopet det som det ska vara, nådemedlet där Kristus själv ges oss och vi förenas i hans rättfärdighet.
Paulus säger att som konsekvens av dopet, då vi genom dopet har tvättats rena, tillräknas rättfärdigheten för oss till godo. I sin barmhärtighet förklarar Gud oss rättfärdiga och realiteten blir såsom han i sin kärlek säger.
1 Kor 6:11 “Sådana var en del av er. Men ni har t v ä t t a t s rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats r ä t t f ä r d i g a i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.”
http://www.roto.nu/doku.php/messe
Dopsöndagens ljuvliga budskap förkunnat att dopet är en gåva. Jag ska predika i en högmässä på franska den 12.1. kl 15 i Helsingfors.
Predikotexten är Matt. 3:13-17. Här lyftes fram en tanke i texten.
3:16:A Dopet är en gåva
Dopet är alltid någonting som tas emot. Egen aktivitet är utesluten. I fråga om förrättning gäller detta också Jesus, också då Jesus själv inträdde i dopet. “När Jesus var döpt”, sägs i passiv också på grundspråket.
Detsamma kommer fram också i Mark 16:16 som några riktningar grundspråket till trots vill vrida till människans aktivitet.
I frasen
” pisteúsas kaì baptistheìs sothésetai “,
” πιστεύσας καὶ βαπτισθεὶς σωθήσεται “
är båda verb i “aorist”, “utan tidsdefinition”, dvs. utan att tidspunkten definieras.
Tron sägs i aktiv, men dopet i passiv. Dopet är någonting där människan är passiv mottagare.
Detsamma gäller frälsningen. Verbet, blir frälst, är i passiv. Det som i och med dopet ges, att man blir frälst, kommer mottagaren till mötes utan den minsta aktivitet från mottagarens sida. Frälsningen är en gåva.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
Också detta ingår i analysen av predikotexten Matt. 3:13-17 dopsöndagen den 12.1. då vi firar högmässa på franska kl 15 i Heliga Hjärtats kapell i Helsingfors.
16:B Med detsamma
Två händelser beskrivs i evangeliet: Jesu dop och att himlarna öppnades.
Dessa två händelser förenas med varandra genom ordet ” euthéos “, ” εὐθέως “, som säger att både de två hör intimt ihop med varandra, själva dopet och öppnandet av himlarna.
Ordet betyder “rakt”, “direkt”, “genast”, “omedelbart” etc. och just i detta sammanhang säger att hela resten av berättelsen hör ihop med dopet utan, att de på något sätt kunde isoleras från själva dopet.
Jesu steg framåt blir som följd av dopet. Teofanin blir som följd av dopet. Uppenbarelsen av Jesu hemlighet som Guds Son blir öppnad som följd av dopet. Att vi blir Guds barn blir som följd av dopet. Allt detta förenas med dopet.
Den omedelbara kontakten mellan två sammanhörande händelser brukar uttryckas på olika sätt på olika språk och innanför olika kulturer. Här sägs det med ordet euthéos.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
3:16 C Himlarna öppnades
Då man förbereder sig för en predikan är det bra att ha tio gånger mera tankar än man kan föra fram i själva predikan. Därefter är det lättare att komma till sådant som den gången kunde vara uppbyggande. Så har jag också förberett mig för predikan på franska i Helsingfors den 12.1. kl 15 i Heliga Hjärtats kapell. Predikotexten kommer att vara Matt. 3:13-17.
Teofanin beskrivs som öppnandet av himlarna ” ἠνεῴχθησαν “, ” ēneōkhthēsan “. Passiv säger att allt är Guds gärning. Då himlarna öppnas så att himmelen och jorden förenas, kommer allt som där sker, från Guds egen aktivitet, ända från början ända till slutet.
Här i evangelietexten är det fråga om teofani, Guds härlighets uppenbarelse.
Just denna teofani har gjort att berättelsen om Jesu dop i forna Egypten användes som text för firandet av epifania-höttiden den sjätte januari.
Då epifanian erövrades fungerade denna vision som ett kristet svar för dåtida utmaningar.
Berättelsen gav de kristna en möjlighet att komma de gamla egyptiska seder och bruk till mötes och erövra dem. I stället för den hedniska tron kunde folkets vanor omvändas till att dyrka Herren, vår Gud.
Genom denna berättelse kom de kristna direkt mitt i kärnan av högtiden.
Verb ” anoígo “, “ἀνοίγω ”, betyder att “öppna”, “öppna port”, “öppna munnen”, “öppna ögonen” etc. i otaliga sammanhang.
Här i detta sammanhang i vår text förs tanken framåt. Berättelesen presenterar en storartad vision:
Då himlarna öppnas blir det en öppning mellan himlen och jorden, mellan Gud och människa.
Innehållet i Jesu dop fortlöper i det kristna dopet:
Varje gång en människa blir döpt,
öppnas himlarna
och människan förenas med himlen,
Guds öppna hjärta kommer till synes,
Guds kärlek kommer dopbarnet till godo.
Detsamma gäller också varje gång en högmässa förrättas.
Betlehems under förnyas. Den himmelska härskaran och församlingen på jorden förenas.
Denna realitet tittar inte på, om det finns många eller några få människor närvarande i högmässan.
Varje gång en liturgi förrättas, finns myriader av de heliga, änglar och hela den himmelska härskaran närvarande, och det viktigaste: Jesus är närvarande.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
Det är tryggt att förbereda predikan, ty vi är inte allena. Guds Ande är kyrkans Ande. Han lever med oss och hjälper oss i allt. Han själv är garantin för hela liturgin. Såväl i förberedelsen som i verställigheten av predikan är det han som kommer oss till mötes.
Detta kan vi se också i dopsöndagens evangelium Matt. 3:13-17, som jag ska predika över den 12.1. i högmässan på franska i Helsingfors.
3:16 D Dopet och den heliga Anden
Såsom alltid då Kristus själv är närvarande, så också vid den dopförrättning där Jesus döptes, kom den heliga Anden över Jesus, den döpte.
Denna verklighet fortlöper vid varje dopfärrättning. Varje gång ett dop förrättas, donerar Guds Ande syndernas förlåtelse, pånyttfödelse, nytt liv och alla andra storartade gåvor för den döpte.
Ordet ” Pneuma “, ” Πνεῦμα “ i grundtexten betyder “här Guds Ande”, “den heliga Anden”.
Texten är en av de underbaraste beskrivningar av trefaldighetsläran:
- Fadern i himlen
- Sonen på jorden
- Anden i mitten.
En Gud i tre personer.
En hel predikan kunde byggas upp på denna vision. I detta sammanhang tar jag fram bara den synvilkeln som berör dopet. Trefaldighetstanken kan man föra fram söndagen efter pingsten.
Dopet förrättas i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.
Ordet “namn” är i singularis i Matteusevangeliets dopbefallning.
En förklaring förekommer i adressen: http://www.roto.nu/doku.php/text004
Frälsningen genom dopet syftar till att vinna alla folk för evangeliet, inte bara några enstaka från alla folk utan alla människor i alla folk.
Denna synfallsvinkel hade jag i texten: http://www.roto.nu/doku.php/text006
Då några skribenter har påstått att dopet i början förrättades genom formulär: “Jag döper dig i Jesu namn”, så kan vi säga, att alla de äldsta traditionerna känner till bara formen: “Jag döper dig i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.”
Benämningen “dopet i Jesu namn” syftar till detta dop i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.
Också i Apostlagärningarna kommer det fram, att frasen “döptes i Jesu namn” vill säga enbart att människan i fråga fick ta emot det kristna dopet. Det undanförstådda i Apostlagärningarn var, att formuläret av Trefaldigheten användes i själva dopet.
Detta kan ses i berättelsen Ap.g. 19, där diskussionen började från Guds Ande. Paulus och de närvarande diskuterade om den heliga Anden, inte om dopet. Men sedan kom det fram att efesosborna aldrig hade hört talas om Anden.
Detta påstående var förvånande för aposteln Paulus. Han började undra hur i världen hade de inte hört talas om den heliga Anden. Paulus ville påpeka att javisst måste de ha hört talas om Anden, om inte annars så i alla fall vid dopförrättnigen, då man döper i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.
Först därefter kom det fram att efesoborna hade fått endast Johannes-dopet.
Själva frågeställningen förevisar att formuläret i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn ingick också i Lukas teologi i Apostlagärningarna.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
16: E Duva
Duvor , Columbidae, är en familj av mer än 40 släkten och mer än 300 arter av fåglar. Det största släktet är Columba.
I Nya testamentet på grekiska är duvan ” peristerá “, ” περιστερά, άς, ἡ “,
I Gamla testamentet förekommer duvan flere gånger, t.ex. i samband med Noas ark.
Berättelsen om Noas ark har tillgodogjorts i Nya testamentet.
I Första Petrusbrevet används berättelsen om Noas tider som förebild för frälsningen i och genom dopet.
Tanken fokuceras i 1. Petr. 3:21-22:
“På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet, som inte innebär att kroppen görs ren från smuts utan att man med gott uppsåt vänder sig till Gud. Och ni räddas genom att Jesus Kristus har uppstått, han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, makter och krafter har lagts under honom.”
I Höga visan betyder duvan kärlekens ankomst. Denna aspekt öppnar det kärleksfulla i den heliga Andens uppenbarelse. Man erinra det rara och rörande, det ljuvliga och kärleksfulla vid barndopet, då man tittar på den söta småttingen i dopdräkten vita glans.
Just i och genom dopet sänker sig Guds kärlek på den lilla babyn.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
Matt. 3:17: A Gudsordet vid dopförrättningen
Fortsättningsvis förhandsarbete för att förbereda predikan den 12.1. kl 15 i Heliga Hjärtats kapell i Helsingfors.
I evangelietexten Matt. 3:13-17 sägs att Guds röst hördes komma från himlen.
Guds röst sägs på grundspråket ” fōnē “ , ” φωνὴ “.
En hel predikan kunde byggas upp på Gudsordet som nådemedel. Där kunde man presentera Bibeln som Guds ord, Gudsordet som predikas, Gudsordet som är verksamt i hela kyrkan, etc.
Här berör jag endast det som hör ihop med dopet.
I Stora katekesen säger Luther att Gudsordet är det verksamma vid dopet. Utan Gudsord skulle dopet vara enbart vilket vatten som helst. Men i och med att Gudsordet fungerar i och med dopvattnet blir helheten mäktigare än himlarna och jorden.
Luther säger i Stora katekesen:
“Ja, min vän, vem vet icke, att vatten är vatten, om det kommer i fråga skilt från Guds ord? Men huru vågar du så mästra Guds ordning och från dopet rycka loss den värdefullaste klenod, som Gud därmed förbundit och däri infattat och som han icke vill hava skild därifrån. Ty kärnan i vattnet är just Guds ord eller befallning och Guds namn; och det är en skatt, som är större och ädlare än himmel och jord.
Lägg alltså märke till denna åtskillnad, att dopet är något helt annat än allt vatten i övrigt, icke för den naturliga beskaffenhetens skull, utan emedan här något ädlare kommer till. Ty Gud giver det del av sin egen ära och lägger in sin kraft och makt däri. Därför är det icke blott ett naturligt vatten, utan ett gudomligt, himmelskt, heligt och saligt vatten och allt, varmed man nu ytterligare må prisa det. Ty det innesluter i sig hela Guds rikedom och kraft.”
Kyrkofadern Augustinus säger, att pånyttfödelsen i dopet är större än vår timliga födelse, därför att födelsen i detta liv ger liv enbart för denna förgänliga tid, medan dopet föder oss på nytt för evigheten och därmed ger oss det eviga livet.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
Matt. 3:17: B Älskade
Barnet är älskat. Fadern i himlen älskar sin enfödde Son. Enligt grundspråket är Jesus ” agapetós “ , ” ἀγαπητός, ή, όν “, “den älskade”.
Jesus har varit Guds Son ända från evigheten. Redan då tiden skapades fanns han.
Den Nikenska bekännelsen säger om honom:
Vi tror — på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,—”
I och med att Jesus Guds älskade Son ingick i dopet, blev dopet den stunden då vi människor upptas i Guds familj.
I och genom dopet blir vi Guds barn. Denna gåva betyder att vi kan kalla Gud som vår Fader.
Som Guds barn kan vi sätta vårt tillit på Honom som tar hand om oss bättre än ens de mest älskande föräldrarna någonsin kan göra.
Att begripa denna aspekt av Guds underbara kärlek kan ge djupa dimensioner i förståelsen av dopförrättningen.
http://www.roto.nu/doku.php/messe
Matt. 3:17: C Den eviga kärleken
Predikotexten den 12.1. i högmässän på franska kl 15 kommer att vara Matt. 3:13-17.
I texten säger Gud Fadern att han älskar sin Son.
På grekiska sägs Guds Faderns behag till Guds Son med ordet: “ evdókesa ”, “ εὐδόκησα ”, “välbehag”.
Verbformen är aktiv aorist. Att Gud älskar utan att tidsdimensionen betraktas, betyder, att i samband med Guds kärlek står tiden stilla och evigheten möter mottagaren.
Detta ger oss obegripligt väldiga dimensioner att skåda Guds godhet och enorma kärlek. Guds kärlek är evig därför att Gud själv är evig
För att Jesus gick in i dopet för att döpas av Johannes, blev dopet förenat med honom. I och med det kristina dopet har vi tagits i delaktighet av Guds eviga nåd, kärlek, välbehag och barmhärtighet.
Vid varje dopförrättning förkunnar Gud sin kärlek. Guds godhet visas. För att Gud är evig, kommer ocksä hans kärlek att vara evig. Detta betyder att evigheten i Guds eviga händer kommer att vänta på oss.